Pelle presenterade sig ofta som bondpojken från Halland, trots att han flyttade till Göteborg som barn.
Efter att ha erövrat en olympisk guldmedalj i gymnastik 1912 begav han sig ut i världen tillsammans med sin hustru Astrid. De begav sig till Cuba, detta var ett fantastiskt äventyr på den tiden. Efter fem år som fäktlärare i Havanna, 1920 beslöt de sig att flytta tillbaka till Göteborg. Pelle saknade den underbara naturen och strövade ofta omkring i Delsjöterrängen där han lärde känna Verner på Delsjökärr.
1927 köpte Pelle stället som sommarbostad åt sig och sin familj. Under de första somrarna som torpare lånade Pelle både häst och ko för att kunna leva ett riktigt torparliv. Pelle arbetade som gymnastiklärare inom Göteborgs Folkskolor och hade många vänner som alltid var välkomna till torpet. Efter ett par år tyckte Pelles hustru Astrid att kaffegästerna blev väl många och började ta betalt för kaffet. Gästerna blev fler och fler och den gamla ladugården byggdes om till serveringslokal. Det i folkmun kallade ”Bertilssons Stuga” började nu ta form.
Göteborgarna lärde sig att dricka varm saft, spela bandymatcher och fester arrangerades. Många är de Göteborgare som suttit i skymningen (el-ström kom först 1968) och lyssnat på Pelles filosofiska reflektioner, existentiella frågor eller hur naturvården borde skötas.
Trots att gästerna ökade såg Pelle varje gäst som en personlig gäst under hela sin livstid. Gick någon genom gården utan att hälsa var uppsträckningen inte långt borta.
1968 tilldelades Pelle Göteborgsstads förtjänstmedalj för sitt osjälviska sätt att skapa den betydande institution som ”Bertilssons Stuga” blivit.
1972 avled Pelle i en ålder av 80 år. Han är begravd i Drängsered i Halland ett par hundra meter från den plats han föddes på. Under hela sitt händelserika liv bar Pelle dock på drömmen om det enkla torparlivet.
